Nu är det dags...

Ungefär var tredje månad skriver jag i min dagbok att det är dags att omprioritera i livet och om hur det är så svårt att leva livet som man vill. Oftast gör jag en lista med vad det är jag vill prioritera och ibland även ett schema över hur jag ska införa detta. Det lustiga (eller tragiska) är att dessa listor och sceman oftast ser exakt likadana ut.

Nu har jag kommit till en sån tidpunkt igen. Det är dags att sätta det viktigaste först i livet så att det inte tappas bort på vägen. Men oj va svårt det är! En sak som verkligen har gnagt i mig är bloggandet. Jag tänker hela tiden att jag vill blogga om ditt och datt men så fastnar det i tankestadiet. När jag började tänka igenom detta tänkte jag först att jag kanske skulle lägga ner bloggandet men det kändes inte rätt.

Istället beslutade jag mig för att det är dags att satsa på bloggen igen på allvar så jag hoppas nu på att blogga varje dag (nästan i alla fall). För mig är bloggen ett jättebra verktyg som kan hjälpa mig att prioritera det jag tycker är viktigt och även få mig att stanna upp och reflektera över de små sakerna i livet. Jag vet att jag mår bra att att skriva ner mina tankar för att liksom ösa ut dom ur huvudet men oftast har jag inte vågat använda bloggen så eftersom jag inte är någon särskillt skicklig författare.

Men nu är det dags! Det är dags att släppa prestationsångesten och använda bloggen som det redskap jag vill att det ska vara. Det kanske blir lite trevande i början. Men jag hoppas på att bli mer personlig, ärlig och  reflekterande här.

Jag hoppas att ni vill följa med mig på min resa. Naturligtvis kommer det att bli mycket skapat här fortsättningsvis också, det är ju en stor del av mitt liv.
KRAM!