Att det ska vara så svårt det här med mat...
Jag har verkligen dåligt samvete över min relation till mat, människor svälter i världen och jag kan inte ens hantera mitt överflöd. Jag vet ju att skuld- och skamkänslor aldrig är bra så jag försöker att släppa och acceptera att alla människor har olika problem och att man inte kan jämföra dessa med varandra för man lever ju ändå i den verklighet man föds in i.
Jag har en lätt ätstörning. Jag har aldrig blivit riktigt sjuk men jag kämpar ändå med det varje dag, många av mina tankar kretsar kring mat. Jag vet att jag inte är supertjock men rädslan för att tappa kontrollen finns alltid där. Jag blir triggad av kolhydrater, jag vet att det är så, jag kan äta hur mycket som helst av tillexempel bröd. Detta skulle ju kanske inte vara något problem om det inte vore så att alla mina överätningar alltid leder till ångest och skamkänslor... Jag är också en väldigt hungrig person det har jag alltid varit, jag behöver mycket mat, ofta och kan absolut inte hoppa över måltider för då svimmar jag.
Jag har i många år hoppat från diet till diet till diet och aldrig hittar jag något som jag helt mår bra av. Jag tror egentligen att en kolhydratsfattig diet är bäst för de flesta och jag vet att jag skulle må bra av det men då tillkommer nästa (självvalda) problem... jag är ju vegetarian så jag har svårt att äta en kolhydratsfattig kost utan att bli totaltrött på maten på en vecka eller två. Jag funderar på att börja äta fisk igen men egentligen innerst inne så vill jag inte det. Grrr min kropp och min själ bråkar med varandra och jag blir inte klok på nåt...
Just nu går mycket energi åt att oroa sig över vad jag äter och vad jag borde äta så jag tror att det är viktigt för mig att försöka hitta någon slags stategi men jag känner mig så förvirrad, jag skulle verkligen vilja ha en rådgivare som bara sa till mig vad jag skulle äta och när :-)
Jag vet verkligen inte vad jag vill ha sagt med detta förrutom att jag behövde skriva av mig mina känslor lite. Jag känner dessutom på mig att det nog kommer en del två av detta inlägg väldigt snart. Ibland behöver jag liksom skriva av mig och dela med mig för att kunna sortera mina tankar och hitta en lösning.
Hoppas ni har det fint, KRAM!
3 kommentarer:
Vet precis hur du känner när det kommer till mat. Jag har haft en ätstörning som jag tack och lov i princip lyckats att bli frisk ifrån. Idag tänker jag väldigt sällan på mat och vad jag äter, men ibland kommer ett litet bakslag då man "svullat" en hel helg och inte rört något på sig. Men det tror jag att alla känner någon gång nu och då.
Mitt bästa råd är rutiner. Jag måste ha rutiner i mitt "ätande" annars har jag en tendens att få tillbaka några av de jobbiga tankarna från förr. Att aldrig rucka på ett mål, alltid planera mina måltider (gör veckoplanering). Jag försöker också äta "ren" mat (utan tillsatser) då jag tror att det är bäst för kroppen, men jag är inte stenhård. Kan inte vara stenhård då jag har en tendens till att bli manisk när det blir för strikt.
Så rutiner, men inte för stränga regler är väl min metod helt enkelt. Men alla måste ju hitta det sätt som funkar bäst för en själv. Jag hoppas att du kan finna en glädje i mat och att du slipper jobbiga funderingar! Det kanske inte är så tokigt att ta kontakt med en kostrådgivare om du känner dig förvirrad :)
Lycka till!
Känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag är gravt sockerberoende så jag borde äta strikt kolhydratfattig kost men är samtidigt så pass sjuk i ME att jag inte orkar med den extra energi det kräver. Den mest lättillgänglig maten är tyvärr den som är sämst för mig. ME ger mig dessutom dålig ämnesomsättning vilket gör att jag lätt går upp i vikt, ännu en källa till dåligt samvete. Men jag har i alla fall inga problem med att äta kött! ;-)
Lycka till med att hitta en strategi som kan fungera för dig. Hejdar på dig!!
Även jag känner igen mig i dina ord. 18 år av olika bantningsmetoder och dieter, och en vikt som pendlar 17 kg... För ett halvår sen blev jag tipsad om LCHF och kan bara hålla med dig om att kolhydratfattig kost är bra, iallafall för mig :)
När jag sköter maten så håller jag min bipolaritet i schack utan mediciner, och jag mår så mycket bättre både psykiskt och fysiskt!
Jag kan tipsa om den här boken, LCHF för vegetarianer http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172412399. Den löser ju inte alla problemen, men den ger ju lite tips om vegetarisk, kolhydratfattig kost :)
Att kontakta en kostrådgivare låter som en bra ide, för då kan du ju få diskutera din oro och dina tankar med någon som verkligen kan det! Kolla om det inte finns någon LCHF kostrådgivare som är inriktad på just vegetarisk kost!
Lycka till med dina mattankar :) Kram!
Skicka en kommentar